KikZon

Har ingenting att göra så jag uppdaterar väl här då.
Öhhhh.....damen sov endast en timme denna natt! Eller natt och natt...på morgonen
efter att Toffie stack till jobbet lyckades jag somna..
Jag fattar inte, har ju varit så bra med sömnen nu hela sommarn nästan, så ska det börja
tjorvas nu...men det är väl dom här årstiderna tror jag..
Nåväl..klev iaf upp efter en timme och stack på jobbet. Har faktiskt gått bra och har inte känt
mig så himla trött, mest seeeeeeeg...joopp.
Ann-Louise lyckades få mig att deltaga på nån fackresa nu i december också :b
Kan ju bli kul :)


I övrigt har det inte hänt desto mer, börjar bli trött, men ingen idé att vila nu inte..
Nä...
Får se nästa vecka då, då börjar vi nog tömma och röja i huset :)
Längtar nåt så förbannat tills vi får flytta in! Ska bli så kul! Min dröm sen jag var liten blir ju sann förfan! :D haha
Nämen det ska bli riktigt roligt faktiskt, känns som att något trevligt och roligt får hända
nu efter alla dessa dödsfall och diverse tråkiga händelser....

Sen behöver jag nåt projekt att jobba med tror jag.nåt annat att tänka på
...nu i snart två år har jag funderat på det här med barn....har egentligen aldrig velat ha barn och har i princip hatat barn.
Men ju äldre jag blivit så har faktiskt min biologiska klocka börjat ticka!
Jag älskar barn, okej kanske inte alla då, men dom jag har i min närhet gör mig så varm inombords.
Jag vet inte hur jag ska förklara..men som att komma hem till Linda och Perra och mötas av en
leende Amanda gör mig så glad! Jag kan ha haft en skitdag, men lilla lilla Amanda får mig på andra tankar.
Jag är så nöjd och glad när ungen gör framsteg och utvecklas, jag vet hur många tänder hon har osv osv och det är inte ens mitt barn! :b hehe
En gång när Linda var hos tandis väntade jag med Amanda i väntrummet, då kom en tant också dit och började
fråga om lillan, jag märkte inget själv, men tanten reagerade på att jag visste så mycket om henne! :P
Tänk om det hade varit mitt eget kött och blod, jag satt med i famnen? Mitt eget barn jag berättade om.
Mitt egna barn som nyss fått tänder, som nyss lärt sig säga mamma och pappa....ja osv osv.
All denna babyhysteri gör mig tokig.
Jag har svårt att bli gravid. Väldigt svårt om man säger så.
Jag blir så less less less less less less att se alla dessa lyckliga familjer och par som har barn eller är gravida och som kanske
till och med väntar tillökning...jag blir jäääääävligt stressad när folk frågar mig hur gammal jag är och att jag minsann måste börja tänka på refrängen bla bla bla.
Familjen frågar om barnbarn, mommo om barnbarnsbarn....
Jag är jätteglad och lycklig för dom som nu väntar barn eller har barn, men samtidigt blir jag så ledsen och deprimerad så jag inte vet var jag ska ta vägen...eftersom jag själv så gärna vill bli mamma!
Inatt kände jag att det hade vart skönt att vara ensam ute i en stuga en hel vecka borta från
verkligheten, ingen kontakt med omvärlden och så där...
Just bara för att jag behöver vila mina ögon och öron
från allt det här med barn barn barn barn barn barn barn barna barn, barnvagnar, leksaker bla bla bla bla blaballllllsaa, ja komma bort en stund helt enkelt.

Jag har inte tänkt så mycket på hela den här barnhistorien nu under sommaren när jag jobbat...
Men nu börjar alla dessa tankar komma igen. För varje dag påminns jag.
Jag fyller faktiskt 26. Mamma var 3barnsmamma i min ålder, dom flesta vänner i min ålder och yngre, har barn, jag vill inte bli en gammal mamma som inte orkar...nä hoff. Nu har jag skrivit ner en hel jävla novell...
Vet inte ens varför jag skrev...ville bara skriva av mig...det är ganska jobbigt att gå runt och inte veta varför just jag har så svårt att bli gravid..har pratat med en läkare engång....han tyckte jag skulle kontakta
läkare igen...om ETT år ifall jag ännu inte fått barn då...
.ja...jag önskar att jag kommer få kalla mig själv för mamma , riktig mamma inom en snar framtid.


Och med dessa ord avslutar jag detta inlägg.